Enligt Nis2-direktivet (EU) 2022/2555 måste väsentliga och viktiga entiteter vidta lämpliga tekniska, operativa och organisatoriska åtgärder för att hantera risker som påverkar nätverks- och informationssäkerhet. Dessa åtgärder ska baseras på en allriskansats och säkerställa att systemens säkerhetsnivåer är proportionerliga mot de hot och risker som föreligger.
Centrala riskhanteringsåtgärder:
- Riskanalys och strategier för informationssäkerhet: En gedigen riskanalys bör inkludera identifiering av hot och sårbarheter, samt strategier för att förebygga dessa hot. Detta inkluderar att säkerställa att leveranskedjorna, inklusive leverantörer och tjänsteleverantörer, uppfyller säkerhetskraven.
- Incidenthantering: Effektiva processer för att upptäcka, hantera och återhämta sig från incidenter är kritiska. Detta kan inkludera incidentplanering, respons på cybersäkerhetshot samt rapporteringsprocesser som involverar till exempel statliga CSIRT-enheter (Computer Security Incident Response Teams).
- Driftskontinuitet och krishantering: Organisationer bör ha åtgärder för att säkerställa verksamhetens kontinuitet, inklusive säkerhetskopiering och katastrofåterställning.
- Utbildning och medvetenhet: Det är viktigt att organisationers ledningsorgan och anställda utbildas regelbundet för att identifiera och hantera cybersäkerhetsrisker. Kunskap om grundläggande cyberhygien och säkerhetsrutiner bör integreras i organisationens arbete.
Åtgärder vid incidenter
Vid en cybersäkerhetsincident är det kritiskt att snabbt kunna rapportera och agera. Enligt direktivet ska incidenter rapporteras till en CSIRT-enhet eller relevant myndighet utan onödigt dröjsmål. Detta gör att incidenter som kan påverka fler än en medlemsstat eller ha gränsöverskridande konsekvenser hanteras samordnat på EU-nivå.
Sanktioner vid brister
För att säkerställa efterlevnad av cybersäkerhetsåtgärder finns det tydliga sanktionssystem. Enligt Nis2-direktivet kan väsentliga och viktiga entiteter som inte följer direktivets krav på riskhantering åläggas stora administrativa böter. För väsentliga entiteter kan dessa uppgå till 10 miljoner euro eller 2 % av global årsomsättning, beroende på vilket som är högst.
Samarbete och informationsutbyte
Ett viktigt inslag i riskhanteringen är samarbete mellan olika aktörer, såväl nationellt som internationellt. Genom att dela information om hot och incidenter kan länder och organisationer stärka sina skydd mot cyberhot och utveckla gemensamma lösningar för incidenthantering och sårbarhetshantering.
Sammanfattningsvis, riskhantering inom cybersäkerhet är en kontinuerlig process som kräver ett brett spektrum av åtgärder för att identifiera, förhindra och minimera effekterna av cyberhot. Effektiva strategier, utbildning och samarbete mellan både offentliga och privata aktörer är avgörande för att bygga ett robust skyddsnät mot cybersäkerhetsrisker.
