NIS-direktivet (Network and Information Systems Directive) och dess uppföljare, NIS2-direktivet, är båda utformade för att höja säkerhetsnivån för nätverks- och informationssystem inom EU. Men vad är de stora skillnaderna mellan dessa två direktiv? Här är en tydlig jämförelse som hjälper dig att förstå hur NIS2 skiljer sig från sin föregångare.
1. Omfattning och tillämpning
NIS-direktivet:
- Fokus på ett begränsat antal sektorer: energi, transport, bankverksamhet, finansmarknader, hälso- och sjukvård, vattenförsörjning, och digital infrastruktur.
- Riktat mot operatörer av väsentliga tjänster (OES) och leverantörer av digitala tjänster (DSP).
NIS2-direktivet:
- Utökat till fler sektorer inklusive post- och kurirtjänster, avfallshantering, kemikalier, livsmedel, och tillverkning av medicinsk utrustning och IT-produkter.
- Två huvudkategorier: Väsentliga enheter och viktiga enheter, vilket innebär en bredare tillämpning på fler typer av organisationer.
2. Säkerhetskrav
NIS-direktivet:
- Krävde att medlemsstaterna fastställer säkerhetskrav som organisationer måste uppfylla.
- Fokus på skydd av nätverks- och informationssystem.
NIS2-direktivet:
- Inför specifika säkerhetsåtgärder som organisationer måste implementera, inklusive riskhantering, incidenthantering, leverantörssäkerhet, sårbarhetshantering och kontinuitetsplanering.
- Mer detaljerade krav på säkerhetskontroller och processer.
3. Incidentrapportering
NIS-direktivet:
- Krävde att organisationer rapporterar allvarliga incidenter till relevanta myndigheter utan att specificera exakta tidsramar.
NIS2-direktivet:
- Inför strikta tidsramar för rapportering av incidenter: inom 24 timmar för en tidig varning och inom 72 timmar för en detaljerad incidentrapport.
- Större fokus på snabb och effektiv rapportering för att minimera skador.
4. Leverantörssäkerhet
NIS-direktivet:
- Mindre fokus på leverantörskedjan och externa partners.
NIS2-direktivet:
- Betonar vikten av att hantera risker i leverantörskedjan. Organisationer måste säkerställa att deras leverantörer uppfyller säkerhetskrav.
- Krav på säkerhetsrevisioner och riskbedömningar av leverantörer.
5. Efterlevnad och sanktioner
NIS-direktivet:
- Medlemsstaterna hade betydande flexibilitet i hur de övervakade och verkställde efterlevnaden av direktivet.
NIS2-direktivet:
- Strängare övervaknings- och verkställighetsåtgärder med specifika krav på inspektioner och sanktioner vid bristande efterlevnad.
- Inför tydligare mekanismer för att säkerställa att organisationer följer reglerna och att medlemsstaterna effektivt övervakar detta.
6. Stöd och resurser
NIS-direktivet:
- Tillhandahöll vissa resurser och riktlinjer för att stödja medlemsstater och organisationer i att uppfylla kraven.
NIS2-direktivet:
- Mer omfattande stöd och resurser från EU för att hjälpa organisationer att uppfylla de nya kraven, inklusive utbildning, riktlinjer och verktyg för att förbättra cybersäkerheten.
Slutsats
NIS2-direktivet bygger på grundvalarna i det ursprungliga NIS-direktivet men introducerar betydande förbättringar och utökade krav för att bättre skydda EUdigitala infrastruktur. Genom att omfatta fler sektorer, införa strikta säkerhetsåtgärder och rapporteringskrav samt betona leverantörssäkerhet, syftar NIS2 till att skapa en starkare och mer motståndskraftig cybersäkerhetsmiljö i hela Europa.
För organisationer innebär detta en större skyldighet att vara proaktiva i sina säkerhetsåtgärder och att säkerställa att de är förberedda på att hantera och rapportera incidenter snabbt och effektivt.
